Vad är brännbart avfall?

  • av

Termen brännbart avfall är till viss del självförklarande. Det är avfall som är brännbart. Brännbart avfall utgörs av en blandad kompott med olika material, såsom papper, trä men även plast. Avfallsverige definierar brännbart avfall som avfall som brinner utan energitillskott efter att förbränningen har påbörjats.

Exempel på brännbart avfall

Till brännbart avfall räknas allt material som inte är matavfall, gips, tegel, el, farligt avfall och mindre föremål. Små föremål sorteras i källsorteringen eller slängs bland hushållssoporna. Brännbart avfall är de föremål som är för stora för att få plats i den vanliga källsorteringen, såsom möbler och trämaterial. De flesta återvinningscentraler har två olika avdelningar för brännbart avfall baserat på storlek. Mindre brännbart avfall brukar vara mindre än 100 cm, medan större brännbart avfall är allt däröver.

Vissa växter kan klassas som brännbart avfall. Anledningen till att de ska sorteras som brännbart och inte som kompost eller trädgårdsavfall är för att de är inkräktande arter. Lupiner, som brukar växa längs med vägkanter, är ett exempel på en invasiv art som lätt slår rot och tar över andra växter. Genom att bränna dem minskar risken för spridning.

Från avfall till bränsle 

När det brännbara avfallet har samlats in, rivs eller krossas det för att enklare kunna paketeras. Paketen skickas sedan till kraftvärme- och fjärrvärmeverk runt om i Sverige och används som bränsle. Brännbart avfall beräknas driva en femtedel av den svenska kraftvärmeproduktionen. 2018 gick 231 kg brännbart avfall per person till energiåtervinning. Brännbart avfall räknas som ett förnybart bränsle. Branschorganisationen Energiföretagen har rapporterat att brännbart avfall tillsammans med andra förnybara bränslen har bidragit till att påskynda utfasningen av fossila bränslen. Det har också hjälpt Sverige att minska sina utsläpp med en femtedel.

Det är viktigt att ta reda på vilka material som räknas som brännbart avfall. Den som är osäker kan vända sig till sin kommun eller lokala renhållare för frågor. En bra riktlinje är annars att ställa sig tre frågor: får det plats bland de vanliga soporna, innehåller det farliga ämnen och går det att bränna?